Tjetjenien – en granne vi ignorerar

Ursprungligen publicerad i xxx

Det svenska folkets självbild som det humana världssamvetets centrum krossas om man besöker Grozny. Då drygt en miljon sunnimuslimer deklarerade sig självständiga samtidigt med de femton andre delarna av det forna Sovjet var önskemålet en självständig stat. Det lilla landet som är jämnstort med Västergötland var exportör av jordbruksprodukter och hade goda möjligheter att klara sig på egen hand. Men stödet från omvärlden uteblev. I stället för frihet fick de ett av de mest förödande krig som världen har skådat efter 1945.

Kriget som började 50 år efter att Stalin tömde landet för folk i 1944 har totalt förstörd huvudstaden och resten av landet. Under Jeltsins ledning påbörjades ett folkmord där inga lagar, internationella konventioner eller någon moral stod i vägen för den forna Röda Arméns härjingar i de nordkaukasiska bergen. Sveriges regering, riksdag, kyrkor, folkrörelser och företag har enbart svagt och i undantagsfall påpekat de grova våldsövergrepp som den ryska staten har genomfört i Tjetjenien. Nittiofem procent av alla hus i hela landet har bombats, våldtäkter och tortyr fortsätter för sextonde året i rad och alla som gör motstånd kallas terrorister. Putin och Medvedjev ger oss inget hopp om bättring.

Någon massiv mobilisering till stöd för det tjetjenska folket har inte synts till, och det är större engagemang angående en rysk gasledning på Östersjöns botten än för de över femtiotusen barn som har dödats av rysk militär.

Tystanden bryts när desperata tjetjenska gerillasoldater gör radier in på ryskt territorium. Krigets grymheter flyttas för några dygn till angriparens hemtrakter och till din tv-skärm. Många stänger av såväl TV-apparaten som sitt eget samvete när våldet blir synligt. För oss som har varit där; skådat de föräldralösa barnens begravningslek med dockor; hört kvinnornas gråt vid de riktiga gravarna eller vaknar på nätterna med stanken av rutna lik i örngottet blir den massiva svenska apatin förkrossande.

Medan maffian och högre officerare skor sig på att sälja vapen och stjäla pengarna som beviljats till återuppbyggnaden offras fortfarande ryska värnpliktiga i ett krig om olja och statsmakt. De flesta som inte skickas hem i kistor eller begår självmord hittar du med en heroinkanyl i städernas rännstenar.

För drygt trettio år sedan hade Sverige en statsminister som kallade Francos fascister för ”dessa satans mördare” och jämförde USA bombningar i Vietnam med nazisternas illdåd. Idag är det EU-konsensus och feghet som dominerar Sveriges tystnad i omvärlden.