Krig och fred i fredsforskningen

Källa: Seminariepresentation Göteborgs universitet, den 11 Nov 2001.

Krig och fred i fredsforskningen

Terminologi, nuvarande inriktning och framtid

Kanske Tolstoys roman Krig och fred har varit med på att forma dagens vardagliga betydelse av orden «krig» och «fred», såväl som forskningens användning av dessa begrepp? Jag skall i det följande argumentera emot den dominerande tolkning av dessa begrepp inom fredsforskningen, speciellt begreppet «krig». Avslutningsvis vill jag komma med en antydan om i vilken riktning forskningen borde utvecklas och vilka nya fält den bör inkludera.

Fredsforskningen breddas och mutar in nya fält

Wallensten (1988) utgår från en tudeling av fredsforskningens traditioner: En med rötter i Machiavelli som kallas «the critical» och en med mer filosofiska eller religiösa rötter som har fått epitetet «utopist». För båda riktningarna summerar han: «Peace research concentrates on the question of violence. In particular it has come to focus on organized violence in societal conflicts. This concentration makes  peace research unique.» Vidare problematiserar han fredsforskningens breddning av de områden man studerar och frågar hur vid fredsforskningen skall vara i framtiden? Han konkluderar med att «peace research now walks on two legs», den utopistiske och den machiavellisk-kritiske riktningen.

Våldet i fokus

Det är möjligt att fredsforskningen är unik med att fokusera på frågan om våld i samhälleliga konflikter. När Galtung (1969) inför begreppet «strukturellt våld» vidgar han det område fredsforskningen omfattar samtidigt som han skapar ett redskap for att behandla andra konflikter än de där personligt våld förekommer. Galtung (1990) har fortsatt att utvidga det område fredsforskningen, enligt honom, bör syssla med. Han inför begreppet «cultural violence», som är de kulturella värden och normer som rättfärdigar användningen av direkt eller strukturellt våld. Stora delar av den litteratur som fredsforskningen har producerat de senaste tre decennierna är bearbetningar av våld i olika former. Mycket forskning omhandlar strukturellt och direkt våld och vilka konsekvenser våldet får för individer och samhälle. Exempel på detta är Hansen (1987), Litke (1992), Platt (1992), Galtung (1990) och SIPRI Yearbook (alla upplagor).

Krig = konflikt?

Denna utgångspunkt att olika former av våld är i fokus för forskning har fått konsekvenser som antagligen inte har varit syftet. En sådan konsekvens är att begreppet «fred» har blivit synonymt med motsatsen till «krig». Tillstånden «krig» och «fred» har hamnat i var sin ände av ett spektrum. Detta kommer klart fram i Darnton (1973), Litke (1992) och Eriksson (1993). T.ex. skriver Eriksson på sidan 30: «Med modifieringarna ovan får vi dagens standarddefinition av krig som “en öppen och väpnad konflikt mellan nationer eller stater, eller mellan grupper inom samma stat.” Krig defineras här som en form av konflikt. Vidare tillför han definitionen en sociologisk dimension: “Med krig menas då en socialt erkänd och igenkänd form av konflikt mellan grupper, vilken involverar väpnat våld.” Vidare på sidan 31: «Som socialt fenomen kan det (krig) definieras antingen som en speciell form av socialt beteeende skiljt från andra typer av socialt beteende eller med hjälp av en mer godtycklig gränsdragning i ett kontinuerligt spektrum av relationer mellan stater.» Detta sista tolkar jag som en delvis annorlunda definition av begreppet «krig». Här tillförs tolkningen av «krig» som en relation, ett tillstånd. Ett tillstånd kan vara något annat än en konflikt. Men jag tolkar beskrivningen av «ett kontinuerligt spektrum av relationer mellan stater» som att det i den ena ändan är krig och i den andra fred. Däremellan finns alla möjliga konfliktnivåer och konflikt-former. «Krig» som medel i en konflikt är icke inkuderat i den definition som Eriksson använder.

Krig är ett av flera möjliga medel

En genomgång av litteraturen visar att ju mera våldsbegreppen och krigsdefinitionerna nyanseras, desto mera nyanserad blir fredsdefinitionen. Det ser ut till att det är vålds- och krigsdefinitionerna som föranleder utvecklingen av begreppen. När definitionerna av «krig» och «våld» nyanseras eller omtolkas, så följer nya synsätt på fredsbegreppet efter. Detta samband existerar långt tillbaka i historien (Horowitz 1973) och fram till idag då Galtung i Peace by Peaceful Means (1996) inför begrepp som structural peace och cultural peace.

Att definiera krig som en form av konflikt är olyckligt på flera vis. «Krig» är bl.a. ett sätt att påverka vissa konflikters utfall, «krig» är ett medel. «Fred» däremot är ett mål; ett tillstånd där konflikter löses utan användning, eventuellt med lite användning, av våld. Mål och medel hör ihop, men inte som två motstående ytterligheter. Det samband som finns mellan mål och medel gör inte att dessa två begrepp tillhör samma skala.

Det är nödvändigt för att förstå storskaliga konflikter att konflikten i sig, skiljs från de medel som används av parterna i konflikten. Att definera «krig» som en form av konflikt är med på att dölja konfliktens orsaker. När medlet krig beskrivs som en oskiljaktig del av storskaliga väpnade konflikter reduceras möjligheterna att se alternativa medel.

Att sätta upp «krig» och «fred» som motsatser är att blanda äpplen med päron. Motsatsen till «krig» är ickevåldsliga sätt att påverka konflikters utgång. Begrepp som civilmotstånd, ickevåldskamp, civil olydnad, socialt försvar till internationella traktat, bilaterala överenskomster ligger i andra ändan av den skala där krig är ena ytterligheten.

Detta fokus på «krig» har fört med sig att konsekvenserna av detta medel har fått en oproportionerligt stor plats i forskningen.

En annan konsekvens av denna fokusering på våld, och ihopblandning av mål och medel, är att begreppet «konflikt» blandas med medlet «krig». Krig är inte en form av konflikt. Det är en, av flera, möjliga sätt att påverka/lösa/ändra en konflikt. Andra möjligheter att påverka/lösa/ändra konflikter är t.ex. förhandlingar eller använding av aktivt ickevåld. Resultatet av att se på krig som en form för konflikt kommer tydligt fram i den fredsforskning som kartlägger väpnade konflikter (Wallensten & Sollenberg 1998). De konflikter där vapen ej har använts utelämnas från forskningen. Krig definieras ut ifrån hur många dödsoffer som har skördats på slagfältet. Detta sätt att definiera krig ger mycket begränsad information om konflikten i sig. Antal döda och skadade, på slagfältet eller utanför, tillför mycket lite kunskap om hur konflikter av denna art bör hanteras.

Solidaritets revolution i Polen 1980-83, People Power som störtade Marcos på Filipinerna 1986, Sammetsrevolution i Tjeckoslovakien 1989, ickevåldskampen mot generalerna i Algeriet 1962 och Ungerns kamp mot Habsburska monarkin mellan 1849 och 1867 är enbart några av de storskaliga konflikter som bortdefinieras när fokus ligger på de våldliga medlen (krig).

De konflikter där direkt, fysiskt våld används i mycket begränsad omfattning, eller inte alls, har i många fall identiska bakgrunder, historiska rötter, tidiga förlopp och även möjliga utgångar, som de konflikter där krig används som medel av en eller flera parter.

Framtidens forskning

För mig vore det minst lika intressant att studera de konflikter där våldsnivån har varit låg, som de konflikter där antalet döda uppgår till tusentals. Om fredsforskningen skall vara «value oriented» och «applied» (Wiberg 1988) borde det vara av stor vikt att studera de exempel där konflikterna har lösts och/eller transformerats på annat sätt än med våld och krig som medel. De «goda» exemplen sållas bort och fokus riktas mot de konflikter där konsekvenserna har varit förödande för flera av de inblandade parterna. Alternativen till krig som medel i en konflikt har fått en undanskymd plats i modern fredsforskning.

De frön till forskning på detta området som fanns i slutet av sextiotalet och i början av sjuttiotalet (t.ex. Höglund & Frensborg 1968) fick aldrig goda tillväxtmöjligheter. De få undantagen som finns (t.ex  Bergfeldt 1993) bekräftar reglen. När Galtung (1996) definierar «fred» som «the state of affairs that makes the nonviolent and creative handling of conflict possible» så är det dessa metoder för ickevåldslig och kreativ konflikthantering som bör studeras. Det empiriska materialet om dessa sätt att hantera konflikter är minst lika stort som den samlade mängden information om krig som konflikthantering. (Powers and Vogele 1997)

Framtidens fredsforskning bör utvidga sin forskning till att omfatta alla storskaliga konflikter, oberoende av vilka medel som använts av parterna.

Litteratur:

Bergfeldt, Lennart (1993): Experiences of Civilian Resistance: The Case of Denmark 1940-45. Opublisert doktorsavhandling ved Uppsala Universitet.

Darnton, G. (1973): «The Concept of Peace» i Proceedings of the International Peace Research Association Fourth General Conference. IPRA Secretariat.

Eriksson, Leif (1993): Krigets och fredens poltiska ekonomi. Padrigu Press.

Galtung, Johan (1969): Violence, Peace, and Peace Research. Journal of Peace Research Vol VI, No 3,

Galtung, Johan (1990): «Cultural Violence», i Journal of Peace Research, Vol. 27, No 3.

Horowitz, I.L. (1973): «Philosophical dimensions of war and peace» i War and Peace in Contemporary Social and Philosophical Theory. Souvernir Press.

Höglund, Bengt and Frensborg, Olof (1968): Non-military Means of Struggle: Some explorative studies. Dep. of Peace and Conflict Research at Uppsala University.

Litke, Robert F. (1992): Violence and Power.

Platt, Thomas (1992): The Concept of Violence as Descriptive and Polemic.

Powers, Roger S. and Vogele, William B. (1997): Protest, Power, and Change. An Encyclopedia of Nonviolent Action from ACT-UP to Women´s Suffrage. Garland Publishing.

Wallensten, Peter (1988): «The Origins of Peace Research» i Wallensten ed. Peace Research. Achievements and Challenges. Westview Press.

Wallensten, Peter og Sollenberg, Margareta (1998): «Armed Conflict and Regional Complexes, 1989-97». Journal of Peace Research, vol 35, no 5, 1998 side 621-634.

Wiberg, Håkan (1988): «The Peace Research Movement» i Wallensten ed. Peace Research. Achievements and Challenges. Westview Press.

World Armaments and Disarmaments, SIPRI Yearbook (alla årgångar).

Advertisements
Tagged with: ,
Posted in På svenska, Peace Research

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: