Massförstörelsesvapen

Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan den xxx.

När vi i dessa dagar nyss har högtidlighållit offren från Hiroshima och Nagasaki 1945 har antalet dödade i krigets Irak passerat en miljon. Det ger anledning till reflektion.

Den ansedda medicintidskriften The Lancet publicerade för ett år sedan en undersökning där de hade beräknat att 600 000 Irakier var dödade sedan den USA ledda ockupationen i Mars 2003. Men våldet eskalerar i Irak och nu beräknas det att man har passerat en miljon dödade under ockupationen i Irak. Det er den amerikanska organisationen Just Foreign Policy som publicerar beräkningen.

I Hiroshima och Nagasaki dog tvåhundratusen totalt av explosionerna och av strålskador i de följande månaderna. Dessa siffror är tyvärr relativt låga jämfört med det som nu försiggår i det forna Mesopotamien.

Irakier har upplevd nöd i många år redan. Under den tolvåriga bojkotten från 1991 till 2003 dog närmare en och en halv miljon. Det var resultatet av att man i 1991 bombade sönder kraftstationer, vattenpumpar, sjukhus, vägar, avloppssystem och annan infrastruktur och att FN:s Säkerhetsråd sedan införde strikta sanktioner.

Kombination söndrig infrastruktur och bojkott är extremt dödlig och fullt jämförbar med användning av massförstörelsesvapen. Folk dog på grund av att de inte fick sina basbehov av mat, rent vatten, boende och medicin uppfyllda. En och en halv miljon döda är fler än vad alla kärnvapen, biologiska och kemiska vapen har dödat hittills i vår historia.

Oppositionen mot de traditionella massförstörelsesvapnen grundar sig på att de inte är ”smarta” eller specifika nog. De skiljer inte soldater från civila. Kombinationen sönderbombad infrastruktur och sanktioner är däremot mycket ”smart”. Den dödar enbart de svagaste i samhället! Det är nyfödda, sjuka och gamla som dör som flugor. Den politiska och militära eliten går aldrig hungrig till sängs, saknar medicin eller fryser under en bojkott.

Att det nu pågående kriget passerat en miljon döda ger totalt 2,5 miljoner döda! Att den officiella anledningen till att ockupera Irak var att leta efter massförstörelsesvapen och ”befria folket” gör det hela till en mycket makaber historia.

Det är nu snart enbart Cheney och president Bush som fortfarande försvarar kriget och argumenterar för att fortsätta. Land efter land av de från början fyrtionio i ”De villigas koalition” som ställde up på ”Operation Iraqi Freedom” har nu hoppat av. Så dåligt går det för Amerikanerna att Bush i torsdags var tvungen att gå till FN för att be om hjälp. Det gör han inte utan stora våndor. Den av USA installerade regeringen till al-Maliki går i upplösning, tvåhundra tusen handvapen som har donerats till Irakisk soldater har ”försvunnit”, generaler kritiserar öppet Pentagons strategi och opinionen mot kriget växer såväl hemma som globalt. Efter att myten om Iraks massförstörelsesvapen försvann i ökensanden har ”Kriget mot Terrorismen” varit det dominerande argumentet för att fortsätta ockupationen. Ett ovanligt enigt forskarsamhälle säger nu att ockupationen har skapt mera USA-hat än någon annan händelse i modern tid.

Det är på hög tid att debatten fokuserar på det Irakiska folkets lidande. Och få tror att fortsatt ockupation är vägen ur eländet. Tills nu har kriget kostat närmare 1000 000 000 000 (tusen miljarder) dollar. Det är rimligt att kräva av ”De Villigas Koalition” att de satser en liknande summa på att återbygga landet efter den förödande förstörelsen de har påfört land och folk.