Rebellen från Nasaret?

banner_bibeln.001

Källa: Johansen, Jørgen “Rebellen från Nazaret”,  i Klaus Engell-Nielsen (red.) Jesus och ickevåld – En antologi, Sundbyberg: Kristna fredsrörelsen, 2006, sid 85-91.

Rebellen från Nasaret?

Efter över trettio år inom skandinaviska och internationella fredsrörelser är det med stigande förundran som jag ser att många av de mest aktiva, klokaste och ”bästa” fredsaktivisterna är inspirerade av Jesus Kristus. Jag är själv inte religiöst överrygad. Efter en tids sökande i min tidiga ungdom har jag funnit mig till rätta med att det är mycket jag inte förstår. Jag försöker att ha ett ödmjukt förhållande till att många sidor av livet är svåra att förstå och förhålla sig till. Jag upptäckte snart att det fanns tillräckligt med saker som jag förstod och som det behövde göras något åt. Så jag har sedan dess varit upptagen med det som är förståeligt för en vanlig person som Jørgen och som jag tror mig kunna påverka. Det som är utanför min fattningsförmåga nedprioriteras således. Övernaturliga väsen, både tomtar och gudar inkluderade, har därför aldrig fått plats i min tankevärld. Jag skall i det som följer reflektera lite över vad det är som gör att ”Rebellen från Nasaret” har blivit en inspirationskälla för så många människor världen runt som kämpar för fred med fredliga medel.

En av de viktigaste sakerna Gandhi har inspirerat mig med är hans fokus på ”sanning”. Han likställer sanning med både ickevåld och gud, Men sanning är ett svårt begrepp och tema. Sanningen är ofta mer komplex än vad den först ter sig. Som vittne i en rättssak ombeds man t ex att berätta inte bara sanningen, utan hela sanningen. Det är här som de verkliga svårigheterna kommer in i bilden. Delar av sanningen är svåra nog att hålla sig till, men HELA sanningen är långt mycket svårare. Min utgångspunkt i den här artikeln är att ta fram några andra delar av sanningen om Jesus Kristus än de som dominerar de kristna fredsaktivisternas förhållande till honom.

Bibeln

Min kunskap om den här mannen är begränsad till det jag har läst om honom i bibeln. Andra kontakter har jag inte haft. Men denna bok, som egentligen är en artikelsamling, och som ligger till grund för mycket av den kristna tro er verkligen en besynnerlig bok. Ett antal författare har vid olika tidpunkter skrivit ner sägner och historier som andra har berättat och ibland något som de själva har upplevt. Med så många författare som behandlar samma tema så borde det såklart ha gjorts ett ordentligt redigeringsarbete. Men det verkar helt saknas. Vissa texter har visserligen inte fått vara med eftersom de inte ansetts ”värdiga” (apokryferna), men det som till slut godkändes som heligt nog blev ett riktigt sammelsurium. Jag tvivlar starkt på att något förlag idag hade gett ut den utan kraftig redigering.

At Jesus efterföljare lätt hoppar över det gamla testamentet och tar sig friheten att bygga sin tro och sitt liv på nya testamentet är lätt att förstå om man läser om den onda, krigiska och extremt våldsamma Gud som dominerar de äldre texterna. Det är inte bara Job som får smaka på denna sadists brutala maktövergrepp. Boken är tätt packad med avskyvärda massakrer mot oskydliga civila.

Vad är det då som är så fantastiskt bra med huvudpersonen i de nyare texterna? För det första kan man slå fast att på samma sätt som anhängarna selektivt prioriterar bibelns nya testamente, så är de också ytterst selektiva med de nyare artiklarna. Författarnas olika meningar om vad Jesus sa och gjorde spretar så till den grad att konklusionen måste bli att antingen var han schizofren eller så har författarna varit osedvanligt slarviga med granskningen av sina källor.

Ickevåld?

Vad är det för slags ickevåld som Jesus skulle kunna inspirera till? Det är vanligt att tala om tre sorters ickevåld. Ickevåld som teknik är vanligast. Det vill säga som politiskt verktyg där man utmanar maktstrukturer och påverkar konflikter med hjälp av olika former av ickesamarbete. Strejker, bojkotter, demonstrationer och så vidare är typiska exempel på detta. Den andra typen av ickevåld är ickevåld som livsstil där tekniken kompletteras med ett samhällsbyggande element. Man börjar realisera sina mål så snart kampen påbörjas. Man kräver inte att andra skall ändra sig och genomföra det krävs, men man gör det själv. Gandhi kallar detta för ”konstruktivt arbete”. Till sist har vi en typ av ickevåld som handlar om inre utveckling, en filosofi, en hållning till livet, en moral och självdisciplin.

Det är inte lätt att se på vilket sätt Jesus sysslade med någon av dessa typer av ickevåld. Han kan i alla fall inte anklagas för att vara speciellt konsekvent i sin syn på våld och ickevåld. Citat som ”Smid om era plogbillar till svärd, era vingårdsknivar till lansar!” i Joel 3:10 kan knappast tolkas som ickevåldsliga. Bättre blir det inte i Luk 22:36-38: ”Då sade han: ’Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig. ”Herre”, sade de, ”här är två svärd.” — ”Det är bra”, svarade han’”. Här är det tydligt att det är en våldsromantiker som förbereder sig för strid. I Luk 19:27 säger han ”Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn”.

Deklarationen om de mänskliga rättigheterna

Den ickevåldsliga livsstilen kan sägas vara en praktisering av deklarationen om mänskliga rättigheter som FN antog 1948. Även med vissa omdiskuterade delar är den så bra att den självfallet inte är juridiskt bindande för de land som skriver under. Alla land har sina lik i garderoben när det gäller de principer som fastslås i dokumentet. Jesus lära och hans olika inställningar är också i strid med många av tankarna och principerna i deklarationen. I strid med deklarationens norm om alla människors lika värde och förutsättningar delade han in folk i goda och onda. Läs t ex Matt 12:33-35: ”Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd”. Var finner man en princip om människors lika värde i sådana ord?

Stick i stäv med de mänskliga rättigheterna godkände han slaveriet. I Matt 24: 45-51 berättas det om ”En god och en dålig tjänare: Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer, och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder”.

Han diskriminerade kvinnor genom att acceptera den mosaiska lagens kraftiga inskränkningra av kvinnors rättigheter. Se Matt 5:17-19: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.”

Detta innebar bland annat att en far hade rätt att sälja sin dotter som träl eller hustru till vilken man han ville. Skilsmässoförbudet slog ensidigt mot kvinnorna.

Jesus tog avstånd från religionsfrihet, tankefrihet, yttrandefrihet och meningsfrihet. I Matt 10: 14-15 säger han ”om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter. Sannerligen, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad”. I Lukas 19:27 ger han råd om vad man skall göra med de som inte vill bli medlemmar i hans egen sekt: ”Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn”. Inte heller i Joh 3:36 visas det någon slags respekt för andras livs: ”Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom”.

Någon demokrat var rebellen från Nasaret överhuvudtaget inte. Han ville ha en diktatur med sig själv som ledare. I Joh 10:1-4 berättas det om fåren och den goda herden: ”Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst”. Här är det lydnad mot överheten och underkastelse som förkunnas. Medbestämmande, inflytande och respekt för andra sätt att agera är uteslutet.

Principerna för rättsstaten och förbud mot tortyr som garanteras i deklarationen för mänskliga rättigheter, artikel 5-12, har han ingen respekt för. I Matt 13:41-42 står det: ” Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder”. Det beskrivs en slags domstol där villkorlighet och summariska rättsprocesser dominerar.

Den ickevåldsliga livsstilen är mycket svår att hitta i sådana citat. Då måste man välja bort allt som talar emot och enbart lyfta fram det som stöttar ens egen hypotes. Det är inte bara dålig vetenskap och juridik utan måste väl närmast karakteriseras som lögn.

Filosofin

En ickevåldslig filosofi i den här mannens historia har jag inte lyckats hitta. De råd och riktlinjer som ges i praktiska situationer är så spretande och inkonsekventa att varje försök att formulera normer eller filosofiska lärosatser verkar omöjligt. De efterföljande som har arbetat aktivt med ickevåld och säger sig vara inspirerade av Jesus Kristus har hittat något som är svårt att finna i texterna.

Konklusion

Exemplen kunde ha varit många fler, men jag hoppas att detta utval tillräckligt väl visar att ”Rebellen från Nasaret” bör tas med en nypa salt. Det är underligt att en dylik person (som för många också är en gud) kan inspirera så många människor världen runt till att arbeta för fred och ickevåld. Det är långt mycket lättare att förstå att amerikanska presidenter och generaler är inspirerade av mannen och boken. Att ge en kärnvapenbestyckad ubåt namnet ”USS City of Corpus Christi” verkar långt mer konsekvent och logiskt i min förståelse av arvet efter ”Rebellen från Nasaret”

 

Advertisements
Tagged with: , , ,
Posted in På svenska, Political comment and analysis

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: