SAC hundra år

Ursprungligen publicerad i xxx

Sveriges Arbetares Centralorganisation blev ett hundra år 2010. Något försenad kom en bok som dokumenterar stora delar av det röd-svarta fackliga alternativet. Det har blivit en riktig fin bok.

Fyra hundra sidor i stort format och rejält inbunden i den syndikalistiska fanans färger. Fyra redaktörer har samlat bidrag från 38 skribenter, varav en tredjedel är kvinnor. De allra flesta är uppenbarligen medlemmar eller mycket positivt inställda till organisationen som skall firas. Det kan bli lite för mycket inbördes beundran av sådant.

Kapitlen är av varierande stil, kvalité och intresse. Det är en stor spridning från dikter av Stig Dagerman via lokalhistoriska betraktningar från några Lokala Samorganisationer (LS) till flera långa beskrivningar av fackliga strategier och internationellt solidaritetsarbete.

Boken kan inte sträckläsas från pärm till pärm, därtill är det för många olika teman. Men det är verkligen roligt att sitta och bläddra i den. Ett imponerande bildmaterial gör det till en nöjesresa att följa den svenska syndikalismen genom hundra år. Affischer, demonstrationsbilder, bokomslag och personporträtt visar, ofta bättre än själva texterna, hur utvecklingen har präglat många sidor av den syndikalistiska rörelsen.

Det är synd att grafikerna har vald att sätta vissa sidor med vit text på svart bakgrund. Även folk som inte använder läsglasögon har svårt att få med sig de fina dikterna.

Begränsningarna i en kort recension gör det självklart inte möjligt att ge en rättvis beskrivning av en sådan tegelsten. Men vissa teman förtjänar att lyftas fram.

Kvinnornas historiska plats och roll i den syndikalistiska rörelsen gör den unik. Anki Bengtssons och Anna-Klara Bratts beskrivningar av hur kvinnorna kämpade sig till en plats från 1970 och framåt visar på starka, kloka och modiga kvinnor. Stödet från manliga kamrater kunde uppenbarligen varit större.

Janne Flygheds genomgång av säkerhetstjänsternas paranoida övervakning av syndikalister och anarkister visar vilken kraft dessa rörelser har haft.

Historikern Kristian Falks texter om den gamla kampstrategin med “register” i stället för de bindande avtalens “slavkontrakt” skall självklart med i en bok om SAC under 100 år.

Tidningen Arbetarens stolta plats i svensk publicistisk historia är ett av flera viktiga teman i boken.

Det som traditionellt har varit den frihetliga socialismens kännetecken är relationen till staten. Här saknar jag en bättre analys av de konflikter som uppstod i rörelsen då man valde “att bli statens förlängda arm” genom att få en egen A-kassa eller då Arbetarens redaktör Evert Arvidsson “pensionerade sig” när tidningen beslutade att ansöka om statligt press-stöd.

Syndikalisternas roll i kampen mot kärnkraften och andra miljöhot lyser med sin frånvaro. Den nästan 20-åriga dygnet runt ockupationen av Kynnefjäll hindrade att fjället blev slutförvar för plutonium. Här var syndikalister från nu exkluderade LS drivande.

Den historiska anti-militaristiska linjen i SAC omtalas, men SACs roll i byggandet av en civil olydnads kultur i svensk och miljö-fredsrörelse från 1980 och framåt har inte fått plats i boken.

Ej heller de Bohuslänska stenhuggarna och deras kooperativ har beviljats ett kapitel.

Men det jag saknar mera än vissa historiska teman är en beskrivning av hur hundraåringen mår idag. Ett avslutande intervju med fyra aktiva medlemmar kompenserar inte för denna brist. De interna konflikter som uppstod efter det som kallades “den fackliga reorganiseringen” som inleddes i åren fram till kongressen 2002 har fått stora konsekvenser. En ny regim på Sveavägen 98 och i vissa LS kräver att medlemmar skall följa den ”rätta tron”. Den traditionella politiska toleransen i SAC skulle ha låtit flera av i de som har uteslutits på senare år få en röst när organisationen rundar år. Nu är det en ny politisk kultur i SAC där Centralkommittén för ofta lägger sig i det lokala självbestämmandet.

Trots dessa brister är boken till glädje för alla nuvarande och före detta SAC-medlemmar. Alla med intresse för svensk arbetarrörelses historia har här fått en bok som bör ingå det obligatoriska läsandet.