Vem skall äga våra liv?

Originally published in xxx

Bokrecension av
Vandana Shiva: Skydda eller skövla. Patent, etik och nykolonialism
Ordfront 2003, 156 sidor.
ISBN91-7324-937-8

Vem skall äga våra liv? Denna fråga har fått ökad aktualitet i takt med att patentlagstiftningen expanderar såväl geografiskt som tematiskt. Vandana Shiva beskriver i sin bok ”Skydda eller skövla – Patent, etik och nykolonialism” en skrämmande del av den globalisering som försiggår inom juridiken. Efter att immaterialrätten blev inkluderad i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT, numera WTO) under den så kallade Uruguayrundan så har möjligheterna att patentera levande varelser blivit högaktuellt. ”Intellektuell egendom” har blivit en viktig del av den globala ekonomin. Den som kan kartlägga DNA-sekvenser och visa deras funktion kan numera patentera denna kunskap. Men inte enbart vetskapen om hur det hela fungerar ingår i dessa patent. Även varje använding av denna kunskap får man därmed monopol på. Det innebär att genetiska funktioner som kan överföras från en art till en annan också för med sig att egendomsrätten till denna funktion följer med.

Konsekvenserna av denna nya lagstifning är nästan ofattbar. Inom medicin och jordbruk överförs genom den lagstiftning som följer av den nya synen på immaterialrätten makt från lokala samfunn och odlare til globala koncern. Möjligheterna att själv hålla sig med de spannmålsarter som hundratals generationer har odlat fram, och som är maximalt anpassade till lokala förhållanden försvinner. Varje frö som innehåller en DNA-sekvens som det är patent på har monopol på försäljning och användning av detta frö. 

Internationella koncern dammsuger för tiden världen på letande efter DNA-material som kan komma til användning. Blodprov från urbefolkningar, örter med medisinsk värde, rissorter som kombinerar god smak med högt näringsvärde och genmaterial som gör at torsken kan trivas i det kalla Barentshavet ingår numera i företagens substansvärde. Patent kan i dag tas på livsformer, naturligt förekommande substanser och levande organismers gener, komponenter och delar.

Detta är en enorm privatisering av både det mest privata och det som tillhör allmänheten. Våra personliga biologiska egenskaper har blivit handelsvaror som ägs av storindustrin. Samma sak har hänt med mänsklighetens gemensamma nedärvda kunskap om naturen. Företag från USA leder denna utveckling. Många ser det som framtidens viktigaste branch.

Vandana Shiva går i sin bok genom många av de problem som redan finns som konsekvenser av denna nya syn på vad som kan patenteras. Hon avvisar flera av de myter som sprids om at ”patent” är viktiga för att främja forskning och förtagande”. Shiva påvisar också hur denne utveckling är ett hot mot den biologiske mångfalden. Det hela bör enligt Shiva betäcknas som ”biostöld”. Boken använder i all huvudsak exempel som handlar om Indien. Många andra länder är i samma situation och har lika skrämmande exmpel på stöld och intrång.

Den ”intellektuella egendom” som reguleras av TRIP-avtalet (Trade Related Intellectual Property) omhandlar sju typer immateriela tillgångar: Patent, Industridesign, Varumärken, Geografiska betckningar eller ursprungsbeteckningar, planritningar till integrerade kretsar, ”ej offentlig tillgängelig inforation” och copyright. Shiva har fokuserat på de delar av detta avtal som omhandlat patent och specielt där patent tas på biologisk materiale. Sin egen copyright på den bok hon publiserar är inte problematiserat på samma vis. Uppenbarligen är delar av boken tagit från uppslagböcker utan källhänvisning. T.ex på sidorna 64-65 omtalas en växt så här:

”Arten är vanlig i de varmare delarna av Indien, där den växer på trädesåkrar och i skugga. Det er en växt, 10-30 cm hög och med avlångt ellipsformiga blad. Likt amla (därav namn på hindi och begali). Blomning och fröbildning sker under perioden april – september.”

Detta är totalt ointeressant information för sammanhangen och antagligen en ”intellektuell stöld” från någon uppslagsbok. Debatten om intellektuell egendom är inte mindre intressant när det handlar om upphovsrätt til texter, musik, bilder eller tal.

Boken präglas av ett djupt engagement för de frågor som behandlas. Men i sin iver efter å få ut budskapet har Vandana Shiva och hennes svenska förläggare givit ut en riktigt slarvprodukt. Det viktiga tema boka tar upp hade förtjänat en långt bättre redigering. Författaren framställer sig själv i förordet som ”vetenskapsman, miljöaktivist, feminist och orolig medborgare”. Enbart den oroliga medborgaren syns till i texten.

”Vetenskapsmannen” har helt glömt sitt hantverk. Här finnes inga fotnoter, enbart ett fåtal mycket generella litteraturreferenser, en mängd påstående och citat utan källor och ett stort antal personliga betraktelser som är svåra att skilja från faktaupplysningar. ”Miljöaktivisten” kommer inte med några förslag till aktioner mot dessa lagar. Kapitlet ”Vägar framåt” handlar mest om vad parlamentariker bör göra med sin lagstiftning. ”Feministen” har inte presenterat något könsperspektiv på de problem hon presenterar.

”Det är ”den oroliga medborgaren” som har samlat ihop tankar och kanske några tidligare publiserade artiklar. På trots av att boken enbart är på 150 sidor upprepas många upplysningar flera platser i boken.

Översättaren har på ett irriterande sätt presenterat sina egna kommentarer på många ställen. Några av dessa är upplysande andra helt onödiga.  Visst kan det vara på sin plats att förklara ”allopatiska system” på sidan 65, men jag har inget behov av att samtidigt få reda på motsatsen. När översättaren känner behov att förklara vad ”livsvetenskaperna” betyder underkänner hon läsaren. Därimot skulle kanske flera vilja veta att ”scintillationsräknaren” används för att mäta β-strålning eller vad ”elektroforescellen” är för något. 

Boken kom på engelska i 2001 och präglas av att det snart är fem år siden den skrevs. Det händer otroligt mycket med immaterialrätten för tiden. Mycket forsätter i det spår Shiva beskriver, men också en hel del annat pågår. Grennpeace är enbart en av de organisation som gör direkta aktioner mot genmanipulerade grödor. Konsumentorganisationer i ”nord” och bönder i ”syd” protesterar mot utvecklingen. Forskare i Canada har bildat ”The biological Innovation for Open Society” där de, efter modell från dataprogrammerarna, vill främja ”Open Source” forskning även inom biologi. IBM låter tusentals av sina patent bli offentliga för att främja kunskapsutvecklingen. 

Den bok jag här recenserat kunde med bra redigering och lite komplettering blivit en bra artikel på 20 sidor. Den tar upp ett viktigt tema som förtjänar en bättre behandling.